Möte med Tencho Gyalpo

I tre dygn bodde hon hos mig, Tencho Gyalpo, Dalai Lamas systerdotter som spelar rollen som hans mor - sin egen mormor - i Martin Scorseses film "Kundun". När min dotter Helena i slutet av förra året hjälpte mig att översätta Tencho Gyalpos berättelse "Kundun: En personlig upplevelse", till svenska anade jag inte att Tencho några månader senare skulle befinna sig här som min gäst.

Hur hamnade hon då på Kocksgatan i Stockholm. Idén att bjuda hit henne fick jag i januari när Svenska Tibetkommittén bildat en informationsgrupp inför sverigepremiärerna på filmerna "Sju År i Tibet" och "Kundun". Eftersom Dalai Lamas mor spelas av hans yngre syster, Jetsun Pema, i filmen "Sju År i Tibet" och av Jetsun Pemas äldsta dotter, Tencho Gyalpo, i filmen "Kundun" tyckte jag att åtminstone en av dem borde komma till Sverige i samband med premiärerna.

Sagt och gjort. Jag skickade ett fax till Jetsun Pema (som förestår Tibetan Childern´s Village i Dharamsala) och bjöd in både henne och Tencho Gyalpo. Dagen därpå fick jag ett fax från Jetsun Pema, som beklagade att hon inte kunde komma eftersom hon redan tackat ja till en inbjudan från USA, men hon hoppades att Tencho skulle kunna komma. Jag fick faxnummer och adress till Tencho, som arbetar på Tibet House i New Delhi - ett kulturcentrum grundat av Dalai Lama.

Tencho ville gärna komma, men besöket fick begränsas till tre dagar. Eftersom hon också är ledamot av det tibetanska exilparlamentet måste hon vara tillbaka i Indien till exilparlamentets session i Dharamsala den 16 mars.

Nu följde en hektisk tid med många fax mellan Tibet House i New Delhi och Kocksgatan på Söder. Tenchos första fax hade visserligen kommit på avvägar, men en hjälpsam mottagare listade ut mitt telefonnummer och såg till att faxet kom fram till mig. Utan denna företagsamma kvinna hade besöket sannolikt inte blivit av.

Vad skulle vi nu ha för program under besöket? Jag tog kontakt med Anne-Helene Sommarström på Triangelfilm, distributören av Kundun i Sverige, och hon blev eld och lågor. Hon föreslog att vi skulle göra ett tibetseminarium och en filmgala för Tibet på Biografen Sture i Stockholm. Det lät spännande och vi kom överens om att intäkterna från filmgalan oavkortat skulle gå till arbetet för demokrati, självbestämmande och mänskliga rättigheter i Tibet. För att utmana ödet bokade vi in fredagen den 13 mars på biografen Sture. Triangelfilm skulle skicka ut pressmeddelanden och boka intervjuer med Tencho Gyalpo samt stå för vin och vårrullar på filmgalan. Svenska Tibetkommittén skulle ta hand om seminariet och bjuda på chang (tibetanskt öl) och kapse (tibetanska bakverk). Vi hjälptes åt att skicka ut inbjudningar till seminariet och filmgalan.

Det enda som saknades inför filmgalan var filmen. Det gällde att få en kopia av filmen "Kundun" till Sverige i tid. Det kändes lite nervöst att planera en filmgala utan film. Det är möjligt att inbjudna journalister och andra gäster inte riktigt skulle uppskatta en verbal återgivning av filmen - hur målande vi än hade lyckats göra den.. Som tur var löste sig det hela i sista stund.

Onsdagen den 11 mars åkte Madeleine Axéll, som är ordförande i Svenska Tibetkommittén, och jag ut till Arlanda för att möta Tencho, som kom med flyget från New Delhi via Köpenhamn. Efter flera timmars väntan dök hon äntligen upp. Det är alltid krångligt för exiltibetaner att ta sig in i landet med sina indiska resedokument, som ingen tidigare har sett och som inte heller uppfyller FN:s krav på flyktingpass enligt gränspolisen. Det krävs vanligtvis en snabbutbildning av polisen på plats och med beslutsamhet och tålamod brukar det gå bra.

De dagar som följde blev roliga och händelserika. Tencho, som är 31 år och alltså jämnårig med min son, var en lättsam och trevlig gäst, som snabbt gjorde sig hemmastadd i min tvåa på Kocksgatan. Hon vaknade tidigt på morgnarna, eftersom hon inte riktigt hann ställa om sig från indientid, så vi kunde i lugn och ro äta frukost och få oss en pratstund innan vi kastade oss in i dagens program.

Vi pratade mycket om filminspelningen, som ju varit en ovanlig och mycket spännande upplevelse för Tencho. Hon talade med värme om Scorsese som lyckades genomdriva detta filmprojekt mot alla odds och verkligen lyssnade till de erfarenheter och synpunkter som tibetanerna kunde bidra med. Hon berättade också att hon fick vara mamma (Ama la) för alla barnen i filmen och det trivdes hon med, eftersom hon är mycket förtjust i barn. För att locka barnen till sig, uppmanade filmteamet henne i början att bjuda dem på godis. Godiset fick hon dock låsa in efter ett tag. Det lilla charmtrollet Tenzin Yeshi Paichang, som spelade Dalai Lama som tvååring, höll på att göra hela filmteamet gråhårigt. Han var för liten för att förstå vad som förväntades av honom och det låg många timmars arbete bakom de till synes enkla och naturliga scenerna. Som tur var fanns det en fyraårig stand-in som kunde rycka in när man filmade bakifrån.

Men nu åter till programmet.

På torsdag förmiddag uträttade vi ärenden, växlade pengar och kånkade på kartonger med informationsmaterial från tryckeriet. Tencho är van att ta i. Hon har drivit restaurang i Bangalore i södra Indien i 10 år och även om det finns gott om arbetskraft där är det nödvändigt att kunna hugga i när det behövs.

På eftermiddagen besökte vi riksdagen, där Tencho berättade om arbetet i det tibetanska exilparlamentet och om den aktuella situationen i Tibet. Därefter tog vi tåget till Uppsala, där Amnestys juristgrupp hade anordnat ett välbesökt kvällsseminarium. Förutom Tencho medverkade Madeleine Axéll, som visade bilder och berättade om sin resa till Tibet förra året ur politiskt perspektiv och Ragnhild Pohanka som berättade om hur man arbetar för Tibet i riksdagen.

Fredagen blev intensiv. Förmiddagen ägnades åt tibetseminariet på Biografen Sture. Temat var detsamma som i Uppsala dagen innan. Katrin Goldstein Kyaga ledde seminariet och många intressanta frågor kom upp. Efter lunch intervjuades Tencho av Monica Anjefelt på Aktuellt, som sände ett längre inslag på kvällen. Resten av eftermiddagen intervjuades Tencho av journalister från flera större tidningar. Hon uppskattade dessa intervjuer mycket, eftersom journalisterna här i Sverige var väl förberedda och intresserade av situationen i Tibet och inte bara av henne som "filmstjärna". Samtliga intervjuer har publicerats inför premiären av filmen "Kundun".

På fredagskvällen var det så dags för filmgalan på Biografen Sture. Rörigt och trångt i foajén, men väldigt roligt. Vårrullarna var goda, vinet smakade bra och chang och kapse gjorde succé. Men när dörrarna till biosalongen slogs upp uppsökte alla sina platser i tyst förväntan.

Filmen blev en stark upplevelse för de flesta. För oss som vet att det som Scorsese vill förmedla också är sant blir det kanske en ännu djupare upplevelse. När filmen var slut satt alla kvar till den sista eftertexten försvunnit från filmduken och då utbröt en lång applåd - något som jag aldrig tidigare varit med om på bio.

Det var med saknad jag lämnade av en trött Tencho på flygplatsen på lördagseftermiddagen. Hon hade köpt med sig kaffe, ost och vin hem till sin man Gyatso, som även han hade en roll i "Kundun", som Lord Chamberlain. Under de få dagarna hade Tencho fått många nya vänner i Sverige och jag hade lärt mig betydelsen av det tibetanska ordet "dog-kyong" och fått veta att jag bredde alldeles för mycket smör på mitt rostade bröd. Så rättfram kan nog bara en tibetan vara.

Av Eva Lindholm