Mästare i fredens spel – Tibet som världskulturarv
 
Lama Pema Wangdak har gjort regelbunda besök till Sverige i många år. I september 2009 flög han återigen över Atlanten för korta besök i Enköping, Uppsala, Västerås och Göteborg. Under en intervju och en föreläsning på Lilla teatern i Uppsala berättar han om Tibets kultur som världskulturarv, och varför den är så viktig att bevara.
 
När jag stiger in i rummet där Lama Pema sitter i soffan med benen i kors känner jag genast lugnet han utstrålar. Det är en ömsesidig respekt emellan oss när vi hälsar och han ber mig sitta ner. Vi småpratar lite medan jag plockar fram tekniken, och när min dator krånglar erbjuder han sig att hjälpa till. Han har en likadan hemma.
 
Medan vi rättar till problemet berättar han om sin bakgrund. Att han föddes 1954 i västra Tibet, men flydde tillsammans med sin familj till södra Indien bara året efter Dalai Lamas exil 1959. Han fick där förmånen att utbildas hos Hans Helighet Sakya Trizin, högste lama inom en av den tibetanska buddhismens fyra grenar. Han blev så småningom skickad som buddhistisk lärare till USA, när västs intresse för österländsk kultur ökade, och har nu bott där i 26 år. I New York har han startat två skolor som undervisar buddhism för såväl buddhister som icke buddhister.
 
När jag fått bukt med problemen och intervjun drar igång frågar jag Lama Pema varför det är så viktigt att bevara den Tibetanska kulturen. Han poängterar snabbt att alla kulturer bör bevaras. Den tibetanska kulturen är aktuell att kämpa för på grund av att den sakta men säkert elimineras där den hör hemma. Den är inte mer värd än någon annan kultur, men inte heller mindre.
 
"Dessutom”, fortsätter han när han klargjort detta, ”finns det mycket att lära inom den tibetanska kulturen, och den tibetanska buddhismen framför allt, som står att finna inom få andra sätt att leva sitt liv. Att vara tibetansk buddhist innebär att leva i fred och visa respekt för alla levande varelser.”
 
”The strenght of the tibetan people is the tibetan culture. That’s how we show ourselves to the world, how we live and how we die”, säger Lama Pema. Han påpekar sedan att det inte går att förstå Tibets unika kultur utan att förstå buddhismen. Buddhismen är full av visdom, och det är den som livsåskådning som format det tibetanska folket till vad de är idag. Det tibetanska folket förkroppsligar buddhism och blir därmed ett fredligt folk och ett stort föredöme för många andra.
 
Vi fortsätter tala om Tibets starka tro på icke-våld och Lama Pema ser på mig säger med bestämd röst ”The weapon of peace must be sharpened by education.” Att ge efter för plötsliga, negativa, sinnesstämningar skulle aldrig falla en sann buddhist in, förklarar han sedan. De vill istället använda sin kunskap i strävan efter fred, och de vet att du ibland måste vara beredd att offra din egen sinnesfrid för att uppnå den fred vi alla egentligen vill ha. Skulle Tibet nu ta till våld för att slå sig fri från Kinas förtryck skulle de redan ha förlorat, även om de lyckades med en fysisk seger.
 
Det är just detta Lama Pema tror att det tibetanska folket kan lära omvärlden. Att vara snäll. Han säger också, att självklart föds man inte snäll bara för att man föds som tibetan. Men, tibetanerna har tränat på respekt, tålamod, medkänsla och vänlighet i många hundra år och har därför resurser för att lära ut detta. De besitter kunskapen för att uppnå fred och delar mer än gärna med sig.
 
Jag frågar vad vi i västvärlden kan göra för att hjälpa Tibet i kampen om sin identitet. Svaret kommer snabbt: Kunskap. Han vill att vi hjälper till att sprida kunskap om Tibets situation och kultur i de forum de själva inte når ut till. På de platser där budskapet gått fram blommar den tibetanska kulturen. Det är det positiva. Det negativa, säger Lama Pema och ser lite uppgiven ut, är att hoppet snart är ute i Tibet. Tibetanerna lever fortfarande alltför isolerade, och för var dag som går trycks de längre in i hörnet av Kina. Snart nog finns ingen väg ut. Det enda som kan rädda dem nu är att Kina, tillsammans med omvärlden, lär sig spela fredens spel. Ett spel som Tibet sedan länge har varit mästare i.
 
Jag ser på klockan. Intervjun som var planerad till 45 minuter har blivit ett samtal på en och en halv timme. När jag åker därifrån känner jag mig berikad. Lite visare än innan och jag tänker att Lama Pema har så rätt. Det finns så mycket vi i västvärlden kan lära av den tibetanska kulturen och buddhismen. Vi måste vara försiktiga så att vi inte förlorar dem som kan, och vill, lära oss.
 
 
AV ANNA LINDROTH
Från Tidskriften Tibet nr 3-4 2009