Innan Lama Konchog kom till Kopan mediterade han 25 år i olika grottor däribland i Milarepas grotta i Tsum, en avskild by i Nepal alldeles på gränsen till Tibet. Det var där han nådde insikter i sinnets natur och om den sanna verkligheten. Jag minns att Lama Konchog ansåg sin tid där i Milarepas grotta som den lyckligaste i sitt liv trots att han varken hade mat eller varmt vatten.
Lama Konchog gick bort den 15 oktober 2001 och kremerades en vecka senare här på Kopan. Vi hade alla samlats för puja (recitation av böner) den eftermiddagen. Det var klart väder och munkarna byggde kremeringsstupan i vilken kroppen placerades i sittande ställning. En ung munk fick uppgiften att tända elden i stupan och samtidigt påbörjades bönerna. Själva kremeringen tog cirka fyra timmar. Lågorna slog ut högt ur stupans topp. Plötsligt kunde vi se en regnbåge över bergstopparna och lätta regndroppar föll ett par minuter.
När pujan var över och elden brunnit ut drog sig de flesta bort mot matsalen och den väntande middagen. Vi var cirka tio personer som stannade för att ta en sista titt in genom gluggarna i stupan. Vi kunde se Lama Konchogs skalle och några ben fortfarande glöda därinne. När vi tittade närmare kunde vi urskilja en mängd runda föremål överallt i glöden. Vår melankoli utbyttes till förundran när vi förstod att det var reliker. Själv visste jag inte speciellt mycket om vad reliker är, men det är tydligen inte alls helt ovanligt att rena yogis och yoginis efterlämnar reliker. Jag visste att Buddha hade efterlämnat många reliker när han gick bort.
Mina känslor förändrades totalt när jag upptäckte alla reliker. Visst var jag ledsen över att mänskligheten förlorat ännu en stor mästare och lärare, någon som inte går att ersätta. Samtidigt kände jag en oerhörd glädje och tacksamhet över att han lämnat efter sig något som gör att vi kan förstå hans verkliga insiktsnivå. Dessa insikter kan inte helt uppfattas i det dagliga livet hos mästare eftersom de alltid uppträder så ödmjukt och alldagligt som om det inte alls är något speciellt med dem. Genom reliker och andra liknande tecken vid döden kan man tydligare förstå en mästares insiktsnivå. När man ser det med egna ögon får man förnyad inspiration och tillit till själva dharmautövningen.
Ungefär nio månader efter kremeringen föddes Tenzin Phuntsog Rinpoche i den by vid den tibetanska gränsen där Lama Konchog tidigare mediterat. Vid tre års ålder blev han erkänd som reinkarnationen av Lama Konchog av Hans Helighet Dalai Lama, Lama Zopa och Tagri Rinpoche. Tenzin Phuntsog bor nu på Kopan och leker fortfarande mest hela tiden med sina valpar och munkvänner. Själv är jag helt övertygad om att det är Lama Konchogs inkarnation, speciellt som Lama Konchog alldeles innan han dog nämnde sin blivande fars namn, Ape.
Det gläder mig att relikutställningen nu kommer till Sverige. Där kan man bland annat se Lama Konchogs fina reliker. Här på Kopan har vi en permanent utställning av relikerna och många besökare kommer för att se dem varje vecka. Det kan göra ett mycket starkt medvetet eller undermedvetet intryck på en när man ser hur vackra de är och man samtidigt erinrar sig att det är en Buddhas klara rena kropp och sinne som alstrat dem.
Lycka till med utställningen
Ani Karin
Kopan Gompa